Ryssskräck - krigsskräck - vad finns det att vara rädd för?

Överste Hugeman uttalar sig angående problematiken kring vår avsaknad av försvarsmakt. Jag tycker att det är bra att den försvarspolitikska debatten kommit igång.

Det tyder på en ökad medvetenhet - förhoppningsvis - eller kanske mer realistiskt en ökad frustration bland krigsmännen, vilka vet hur krig krigas och vilka konsekvenser dito har.

Rikets ledning har ingen kunskap vad det gäller krig. Försvarsministern är vapenvägrare. Hur skall man kunna förvänta sig att dessa människor kan avväga hur många infateribrigader vi behöver? Om pansarskytte eller mek-skytte är bäst, när de inte ens vet skillnaden mellan ett granatgevär och en granatkastare.

Rikets säkerhet vilar på ett gäng glada amatörers axlar - och det är vi som satt dem där.

De vet inte hur 3000 schrapnellfyllda spränggranater penetrerar en oskyddad folkmassa.

De vet inte hur 3000 fientliga soldaters kukar penetrerar 3000 svenska döttrar.

De vet inte vad krig är.

Jag håller helt med Hugemarks uttalande "Det är dags att sluta med pladder om det försvunna invasionshotet och tillmälen om rysskräck och försöka att tänka logiskt utifrån givna premisser."

 Framtidens hot kommer inte bara att komma ifrån öst. Vi har framtidens hot inom Sverige gränser. Svenska skyttebataljoner kommer att patrullera Malmös och Södertäljes gator inom en snar framtid. Vi kommer att ha vår egen intifada. Kanske dags att skicka polis och officerare på studiebesök till Israel?

Den svenska polisen har redan fattat detta och köpt in pansarfordon.(källa) Kanske dags att de vågar erkänna varför de köpt in dem också...